Organiserad ungdomsfotboll har det spelats länge i hela Sverige. I Stockholm började man 1934 med fem lag. Under ett par decennier testade man olika varianter i takt med att intresset för fotboll ökade. 1957 kallade man seriespelet för S:t Eriks-Cupen, både i ishockey och fotboll.
Idag är det inte en turnering utan många. De yngsta lagen spelar 5-mannafotboll, sedan 7-, 9- och 11-manna för de allra äldsta, precis som seniorerna. 1969 började även tjejerna spela organiserad fotboll. 2020 är det mer än femtusen lag i olika åldrar, varav drygt en fjärdedel är tjejer, som spelar regelbundna matcher under S:t Eriks-Cupens paraply, inte bara i Stockholm utan också i Göteborg och Skåne.
Det ligger mycket arbete bakom. Inte bara hos fotbollförbunden utan i varje lag och på varje idrottsplats. Lagledare, tränare, föräldrar och eldsjälar (ibland personer som både agerar ledare, förälder och eldsjäl) ser till att matcherna blir av varje vecka under säsongen.
Det krävs också pengar. Även om seriesystemet är uppbyggt så att man ska få möta lag på nära avstånd, särskilt i de lägre serierna, så blir det en hel del transporter där man är beroende av att föräldrar ställer upp och skjutsar. Matchkläder ska köpas in och tvättas och varje spelare behöver skor, benskydd och annat. Det är inte unikt för fotboll. Snarare kommer man kanske lindrigare undan än sporter som kräver mer och dyrare utrustning (t ex ridsporten där hästar är en ganska stor utgift), men eftersom så många barn och ungdomar spelar fotboll blir det totalt sett mycket pengar.
En del löser man med skattepengar. Idrottsanläggningar, ledarlöner etc. Andra pengar sparas in på att de som jobbar gör det gratis eller väldigt billigt. Föräldrar hjälps åt och skjutsar och tvättar matchtröjor utan att ens få betalt för sina utlägg. Ingen som lägger ner tid på att jobba med ungdomsidrott i Sverige gör det för att tjäna pengar.
Såväl S:t Eriks-Cupen som andra ligor och turneringar kostar pengar i anmälningsavgift. Vill man åka på träningsläger krävs ännu större resurser. Det är där DelikatessKungen kommer in. De hjälper föreningar och skolklasser att få råd med sina resor. Ungdomarna säljer företagets delikatesser och för varje vara de säljer får de en del av vinsten. Hela träningsläger och andra idrottsresor bekostas med denna försäljning, nu och i framtiden. Kanske kommer unga fotbollsspelare om ytterligare 50 år också sälja delikatesser mot provision, och spela S:t Eriks-Cup.